Örtmedicin

Kinesisk Örtmedicin

Kinesisk Örtmedicin har en mycket lång tradition och utövas idag i stor utsträckning på Kinas sjukhus. Det är en av behandlingsmetoderna där Kinesisk Medicin är grundvetenskapen. Örterna kan vara ett mycket bra komplement till andra behandlingar som t.ex Akupunktur.

Diagnosen ställs på samma sätt som inför en Akupunktur-behandling.

Sen blandas örterna till olika recept beroende på hur balanser och obalanser i kroppen ser ut.

Det finns också färdiga preparat i tablettform eller pulver gjorda efter klassiska recept.

Förutom växter ingår djurdelar och mineraler i den Kinesiska Örternas Materia Medica, men i Sverige används inget från djurriket.

Örter man känner igen

Inom den Kinesiska Örtmedicinen finns det örter som vi känner igen även här i väst, som t.ex. Maskros, Kanelbark, Krysantemum, Ginseng, Ingefära, Lakritsrot för att nämna några. Vissa känner vi till för att de även växer här i väst och andra för att de skrivits mycket om dem. Alla örter har förutom sitt kinesiska namn även ett latinskt.

Klassiska skrifter om Kinesisk Örtmedicin

Den äldsta texten om Kinesisk Örtmedicin heter Shennong Ben Cao Jing, och skrevs troligen redan första århundradet för Kristus. Boken själv har man aldrig hittat, men dess innehåll är känt tack vare en annan skrift, baserad på denna Materia Medica av Shennong.

Det finns det fyra klassiker inom Kinesisk Örtmedicin. Dessa är:
Classic of Internal Medicine (Nei Jing),
Treatise on Cold Damage (Shang Han Lun),
Synopsis of the Golden Chamber (Jin Gui Yao Lue), and
Warm Disease Theory (Wen Bing Xue). Warm Disease Theory är den mest moderna av de fyra klassikerna.

Tong Ren Tang

Tong Ren Tang, Det kejserliga apoteket i Beijing, Kina.
Det stora örtapoteket som har sitt huvudkontor i Beijing men som även har filialer i flera andra länder. Det finns även ett i Stockholm.
Bilden nedan är fasaden till apoteket i Beijing.